Inledning
“Konsten att anrätta en anka”, vad har det med bridge att göra? Om jag avslöjar att titeln är en direktöversättning från engelska kanske det klarnar. Den amerikanske stjärnan Larry Cohen publicerade en artikel med titeln “How to prepare a duck” i aprilnumret 2001 av “The Bridge World”, och vad den handlar om ska jag berätta nu. Sen får du gärna komma med förslag på en bättre svensk översättning.
Cohen börjar med följande exempel:
Nord (bordet)
sp A109
Väst (du)
Q52
Syd
sp J spelas
“Ett bra mått på hur erfaren en spelare är hur oberört han lägger lågt i den här situationen: Nybörjare avslöjar sig alltid genom tvekan, medan framgångsrika spelare aldrig gör det, alla spelare ligger emellan de två ytterligheterna.”
Alla är säkert överens om att bekänna med en hacka i normalt tempo är en utmärkt ide när det inte finns något gott skäl att täcka. Det är kanske mindre uppenbart att samma taktik är bäst även när man inte direkt förstår vad som är bäst. Så Larrys generella råd är: När du är tveksam, ducka i tempo.
Varför är detta en vinnande strategi? Ibland är det tekniskt korrekt, andra gånger är det rätt på just den här given. Och ibland är är det oklart, även efter en djupanalys, vad som är bäst, och spelföraren kommer att göra fel just på grund av den oberörda ducken. Och även om det är betydelselöst i just den spelade färgen, så kan ducken vinna genom att spelföraren undanhålls information som kan underlätta behandlingen av en annan färg.
Givetvis blir det fel ibland, och det kostar att ducka när man borde ha täckt. Men, hävdar Larry, dessa fall kommer att vara få i förhållande till de vinnande fallen. Vidare, när du samlar på dig erfarenhet av försvarsspel, så kommer du att bli bättre och bättre på att “skilja agnarna från vetet”, dvs på att avgöra när en duck är fel eller rätt.
Vikten av förberedelse
I många fall är framgångsrik matlagning omöjlig utan de rätta förberedelserna. De flesta ankor hamnar i den här kategorin. Se följande situation:
Nord (bordet)
sp KJ5
Väst (du)
A952
Syd
sp 3 spelas
Detta är en sidofärg i ett trumfkontrakt. Om du föddes igår så har du förmodligen inte lärt dig denna nivå av ducka i tempo. Var du född för en vecka sen kanske du känner igen situationen men klarar inte att ducka i tempo: Så snart du börjar tänka är det för sent; spelföraren förstår omedelbart att du har Esset eftersom ingen skulle tveka med bara Damen (säger Larry, men jag har ett exempel på motsatsen, ett exempel jag aldrig glömmer).
Lustigt nog kommer du att få bäst resultat av ditt oberörda duckande innan du har nått full mästarnivå. Ju mer spelföraren tvivlar på din förmåga, desto effektivare är det att ducka i tempo. Om jag möter en okänd spelare så brukar jag resonera som så att “om hon har Esset så kunde hon ha spelat det, eller åtminstone tänkt på det, så jag antar att hon inte har det”. När ditt rykte som expertduckare sprider sig så kommer spelförare (och jag) att bli mer benägna att spela på Kungen. Så när spelföraren väljer Kungen i en ren gissningssituation så ska du ta det som en komplimang. (Naturligtvis bekänner du i tempo även utan Esset, så han kommer fortfarande att ha fel ungefär hälften av gångerna.)
Efterhand som du samlar på dig erfarenhet, så kommer du att stöta på denna situation gång på gång, och slutligen är du så rutinerad att du duckar i tempo helt oberört. Du kommer då att notera att det, vid enstaka tillfällen, händer att du faktiskt blir rånad på ett stick för ditt Ess: Spelföraren kan till exempel spela en singelton mot bordets Kung, och sticket du förlorar genom att ducka kommer inte igen någon annanstans (en anledning till att ducka är en bra ide är att om Esset “går förlorat”, så får försvaret igen det någon annanstans.)
OK, så rådet är att ducka i tempo i oklara situationer och var beredd på att det då och då kan kosta. Men kan vi göra något för att om möjligt minska antalet gånger det blir fel? Jo, genom att vara förberedd. Och hur kan vi förbereda den ankan, förutom genom att spela en massa givar? Genom att studera typer av situationer där den oberörda ankan är en bra strategi. Genom att vara väl förberedd kommer du att kunna laga dina ankor.
Några typiska situationer
Att ducka i tempo är avgörande i situationer som denna:
Nord (bordet)
sp Q1073
Väst (du) Öst
sp K84 sp J92
Syd
sp A65
Vare sig Syd tar för Esset eller inte, innan han spelar femman mot bordet måste du vara beredd och ducka i tempo. En ledtråd är att du kan vara säker på att Öst har Knekten (annars maskar Syd över Öst), men det har du inte tid att räkna ut när femman spelas. Var beredd! Ett tips är att när bordet kommer upp, titta efter färgkombinationer där du kan tänkas sättas på prov.
Ett annat typexempel, där en duck i tempo är obligatorisk, är
Nord (bordet)
sp AQJ
Väst Öst (du)
sp 762 sp K104
Syd
sp 9853
Det är nästan alltid rätt att ducka (i tempo, förstås) när Syd spelar en spader till Knekten. Spela lågt efter en tankepaus är inte på långa vägar lika bra: Om spelföraren tror att masken har “lyckats” så kommer han att försöka upprepa den: Han måste då använda en ingång till handen för att upprepa masken, och när den spricker kan det vara dödsstöten för kontraktet. (Tänk en situation där Syd bara har en ingång men har två maskar att slå. Om vi får honom att tro att spadermasken går så kommer han att upprepa den snarare än att pröva lyckan i en annan färg.)
Det är lika rätt att ducka när situationen är den här:
Nord (bordet)
sp AQJ
Väst Öst (du)
sp 10762 sp K4
Syd
sp 9853
Som sagt, spelföraren kommer med största säkerhet att försöka upprepa masken(om du håller in dina kort). Visst, det kan hända att Syd inte har någon lämplig ingång till handen, och därför tar för Esset. Men, Larrys erfarenhet är att dessa “modiga ankor” nästan aldrig kostar. Och, även om din Kung blir uttoppad, så är det en definitiv fördel för dig att bli känd som “den duckande försvararen”: Spelförare kommer att ha svårt att läsa dig, därför att när du duckar kan det ju också vara för att du bara har hackor. Ingening är säkert! I längden vinner du på det.
Ett annat högriskprojekt:
Nord (bordet)
sp Q105
Väst (du)
AK2
Syd
sp 4 spelas
Återigen är den bekymmerslösa (i tempo) tvåan rätt kort, oavsett om spelet är sang eller inte. När det spelar någon roll så är ju KJ eller AJ hos dig dubbelt så troligt som AK, så spelföraren kommer nästan säkert att göra fel. Visst, någon gång har spelföraren Knekten och du blir blåst på ett (eller två!) stick, men det är ett mycket osannolikt scenario.
I vissa vanliga lägen är det rätt att ducka även om ingen direkt stickvinst är i sikte:
Nord (bordet)
sp KQ3
Väst (du)
A53
Syd
sp 4 spelas
Det är god teknik att hålla inne Esset en gång. Om inte spelföraren har Knekten måste han använda en ingång för att spela spader en gång till mot bordet, och det kan skapa en blotta någonstans.
Ibland är det nödvändigt att ducka två gånger:
Nord (bordet)
sp KQ10
Väst (du)
A53
Syd
sp 4 spelas
Kungen vinner sticket och spelföraren återvänder till handen för att spela en till spaderhacka. Ducka igen (i tempo!) och spelföraren har en gissning. (Därför att om Öst har Esset så duckar han självklart på första varvet.)
En vältimad anka kan vara speciellt effektiv i första stick:
Nord (bordet)
sp AQ10
Väst Öst (du)
sp 5 utspel sp K53
Syd
sp ?
När träkarlen spelar på tian är det oftast bäst med en duck. (Tempot behöver inte vara lika avgörande här, eftersom man förväntas ta en överblick av läget då bordet kommer upp.)
En välkänd situation:
Nord (bordet)
ru AQ10953
Väst Öst (du)
ru 4(bekänn) ru K76
Syd
ru J spelas
Syd spelar 3NT och har inga ingångar till bordet utanför ruter. Du duckar förstås när bordet lägger lågt, men hade du gjort det med bara två ruter? Jo, du måste ducka, och du måste göra det i tempo!
Gömda tillgångar
Det vi hittills visat är en del av varje experts arsenal. Det som skiljer stjärnorna från irrblossen är förmågan att ducka i tempo mörkt. Hittills har vi som försvarare sett den intressanta kortkombinationen på bordet, men det är minst lika viktigt (förstås) att ducka i tempo när färgen spelas från bordet mot handens kombination. Problemet är förstås att vi (försvaret) inte vet vilken kombination det är frågan om.
Hjärter är trumf och singelspaderfemman spelas från bordet:
Nord (bordet)
sp 5
Väst Öst (du)
sp A1043
Syd
Som vanligt är en duck i tempo rätt. Har spelföraren KJ så kommer han troligen (inga garantier!) att gissa fel. Naturligtvis kan ducken kosta ett stick, om Syd har Kungen utan Knekten (eller Damen) och han inte har något kort att saka på bordet på Kungen.
Notera dock att ducken är rätt om spelföraren har Dam-Knekt-hacka i spader, för om vi tar för Esset kan han senare pressa ut partnerns Kung mot bordets trumf. Och har spelföraren Kung-Dam-hacka får han två spaderspel om jag tar för Esset, medan han bara får ett om jag duckar.
Så, “duck i andra hand” är det rekommenderade, men hur är det med “duck i fjärde hand”? Nord spelar spader 3:
Nord (bordet)
sp 543
Väst Öst
A86 sp 2 spelas på
Syd
sp K spelas på
Det här är svårare (och skiljer agnarna från vetet, stjärnorna från irrblossen), men det är ofta rätt att ducka.
(fortsättning följer)