För snabbt påspel i första stick

När träkarlens kort kommer upp på bordet ska man som spelförare ta en (kort) paus för att samla intrycken och få en första bild av vad som kan göras med kontraktet. En mindre rutinerad spelare kan finna det svårt att planera så långt framåt, så Simon’s förslag är att sköta inlärningen i etapper. Det första steget är:

Vinn aldrig ett stick utan att ha bestämt vilket kort som ska spelas i nästa stick!

Det här är för övrigt ett allmängiltigt råd, även (i synnerhet) i försvaret, och inte bara i första stick.

Och för spelföraren i första stick gäller dessutom: Spela inte på från träkarlen förrän du har bestämt vad du ska spela från handen, och om du vinner sticket, vad du ska spela ut i nästa stick.

Det gäller även om det är självklart vilket kort som ska spelas (till exempel en singelton). Och kom ihåg att inte plocka i korten innan du vet vad du ska spela.

Två skäl för det här: Pausen ger en tid att inte göra något förhastat, och en tankepaus i stället för två ger motståndarna mindre information. Ett vanligt scenario är ju att man först tar en paus och tänker på utspelet, och när man bestämmer sig för att vinna det tar man en ny paus innan man spelar ut till nästa stick. Slå ihop pauserna till en före första påspel!

Misshandla trumfen

Det här avsnittet i Simon’s bok handlar inte (bara) om att misshandla trumfkontrakt, det handlar om säkerhetsspel i största allmänhet, inte bara i trumf. Så jag lägger till vanliga fel i trumfbehandling, som jag har observerat på klubben.

Jag har redan skrivit om det, se Trumfhantering och Trumfhantering II. Det handlar framför allt om att man alltid måste hålla tillbaka impulsen att dra ut motståndarnas trumf innan man vet vad man ska göra med sina egna. Två vanliga användningsområden är att stöldresa egen sidofärg och korsstöld, varav det senare verkar vara helt okänt i nybörjarkurserna och därför bland de som genomlidit dem.

Simon varnar framför allt för att överdriva säkerhetsbehandlingar av färger. Ett exempel ur Vinnande partävlingsteknink (Jannersten & Wohlin, 1975, sidan 9).

   Väst               Öst
   AK3                J4
   AK4                853
   A864               732
   653                AKQ42

Väst spelar 3 sang och får spader sex i utspel från Nord. Vi ser åtta takspel, och ett nionde kan fås direkt om utspelet var från Damen. Vi provar med Knekten men den täcks av Damen och Esset vinner.

Klövern ser lovande ut, och sitter den 3–2 så får vi två extrastick och går hem med ett övertrick genom att spela klövern uppifrån. Å andra sidan går vi då förmodligen bet om klövern sitter snett, 4–1 eller 5–0. Vi kan gardera mot 4–1-sitsen genom att spela låg klöver från bägge händerna i stick ett eller två, men då får vi bara jämn hemgång och missar övertricket om färgen satt 3–2 hela tiden.

Så hur ska vi spela? I fyrmanna är det självklart att ta den billiga försäkringspremien att ducka ett klöverstick, men i partävling?

Här behöver vi lite sannolikheter: Motståndarnas klöver sitter 3–2 cirka 68 gånger av 100 och det betyder att om vi toppar är sannolikheten 68% för övertrick och 32% för bet, och partävlingsberäkningen dikterar tydligt att vi ska toppa klövern, utgångspremien är inte särskilt viktig.

Den uppmärksamma läsaren kanske ser en liten förbättring: Starta med att ta för klöver Ess. Om alla bekänner, spela hjärter till Kungen och klöver mot bordet. Om Nord bekänner, toppa klövern, annars ducka sticket. Klarar hälften av 4–1-sitsarna, de med singelton i norr.

Vi ändrar given lite:

   Väst               Öst
   AK3                J4
   AK42               853
   A864               732
   65                 AKQ42

Nu är det fel att toppa klövern, även i partävling. Det lyckas ju bara om färgen sitter 3–3, vilket den gör endast 36 gånger av hundra. För dåliga odds även i partävling, så ducka första stick.

Förlorare på förlorare

Det låter avancerat i mångas öron, men är i själva verket ofta mycket simpelt. Ett exempel:

  Väst               Öst
  AJ7                65
  --                 KQ64
  AJ10987            KQ5
  AKJ9               Q1076

Väst spelar 6 ruter och får klöver två i utspel. En närliggande spelplan är nu att ta för ruter Kung, ge bort ett spaderspel, och sen stjäla en spader.

Problem med det? Jo, klöverutspelet är oroande, kan någon vara renons där nu? Då riskerar vi en klöverstöld när vi släpper in motståndarna i spader. Så hur ska vi spela?

Det finns ett hundraprocentigt spelsätt, förlorare på förlorare: Vinn utspelet med Esset. Dra sen ut motståndarnas alla trumf. Klöver Nio till Tian, Hjärter Kung med spadersak (“förlorare på förlorare”), sen in på klöver Dam och tag för den höga hjärterdamen.

Enkelt när man kommer på det!

Ett vanligt slutspel som är bra att känna till:

  Väst              Öst
  AQ109832          KJ654
  --                Q4
  AQ8               543
  AJ9               KQ6

Sex spader av Väst, Nord spelar ut hjärter Kung (Kung från Ess-Kung). Stjäl, trumfa ut, tre ronder klöver med Öst inne, hjärter Dam och saka ruter åtta. Nord måste vända med ruter upp i gaffeln eller mot dubbelrenons då Öst stjäl och ruterdamen dumpas.

Om Syd mot förmodan har hjärteresset har vi fortfarande en chans: Stjäl, trumf till Öst och ruter. Om Syd (sover och) lägger en ruter lägre än åttan lägger vi åttan och Nord är återigen inpetad.Och om Syd lägger en högre ruter får vi till slut ty oss till rutermasken.

Men byt ruter åtta mot ruter nio! Då har vi en hundraprocentig hemgång även utan hjärterdamen. Slutläget kan bli, efter uttrumfning och två hjärterstölder,

  Väst              Öst
  Q83               J54
  --                --
  AQ9               543
  --                --  

Öst är inne och spelar ruter till Nian om Syd lägger lågt. Nord vinner och är inpetad, måste spela ruter upp i gaffeln eller mot dubbelrenons. Och sätter Syd i Tian eller Knekten när vi spelar ruter så täcker vi med Damen och A-9 bildar en perfekt rutergaffel!

Räkna ut kortsitsen

Eller “korträkning”. Att räkna ut hela kortsitsen runt bordet är sällan nödvändigt, ofta gäller det att ha koll på en specifik färg eller några specifika kort. Vi nöjer oss med ett exempel där hela kortsitsen kan räknas ut så att en mask kan slås åt rätt håll:

   Syd               Nord
   AKQ102            J3
   76                AK54
   432               765
   A109              KJ75

Fyra spader av Syd och utspelet är hjärter Dam. Tycks som att vi måste hitta klöver Dam för hemgång, så trumfa ut och sen slå klövermasken åt något håll?

Inte så bråttom! Vi försöker först läsa av kortsitsen. Efter hjärter Ess trumfar vi ut och det visar sig att trumfen satt jämnt, 3–3. Sen är en bra idé att släppa in motståndarna för de stick de ändå ska ha. Vi väljer listigt att spela hjärter till Kungen och hjärter tillbaka och saka en ruter. Alla bekände och Väst kom in. Nu tänker Väst ett bra tag, och bara det ger intressant information. Han känner sig uppenbarligen inpetad och är rädd för att ge favör med sin vända, och av det kan vi dra slutsatsen att han inte har den sista hjärtern, för då kunde han ju spela den.

Redan här har vi chansen att Väst väljer att slå ur sig med klöver och alla våra problem vore lösta. Men han spelar slutligen ruter Kung, får en högmarkering, och fortsätter med ruter Knekt som Öst tar med Esset och fortsätter med ruter Dam som Syd stjäl, och Väst sakar en klöver.

Har du följt med? Hur är klövern fördelad? Jo, vi vet att Väst startade med tre spader, två ruter och tre eller fyra hjärter, måste alltså ha startat med fyra eller fem klöver. Redan det ger oss anledning att tro att Väst har klöverdamen (odds 4-2), men kom ihåg hans tvekan innan ruter Kung: Vi tror att han startade med tre hjärter, och i så fall har vi ett säkert spel: Ta för Klöver Ess och om inte Damen kommer så spela klöver till knekten.

Träna gärna på att räkna ut fördelningen när du är spelförare (och även annars), men överdriv inte, med- och motspelare kan bli otåliga när det tar lång tid …